Denna vecka är det teorivecka på ridskolan och vi i Ungdomssektionen har hand om några teoripass var, så idag var det min tur att ta två pass.

Jag och Maria hade det första passet och vi gick igenom vägar, lättridning, nedsittningsben och höger/vänstergalopp. Maria red på Strawira och visade hur det skulle se ut och jag satt på läktaren med barnen och pratade om alla saker. Gud vad kul det är och sitta och prata om saker som intresserar både mig och barnen, för dom var verkligen riktigt intresserade, jättekul att se!
Och jag tycker att Maria och jag fixade det här jättebra!

Andra passet hade jag tillsammans med Caroline. Vi gick igenom färger, tecken och raser. Egentligen var det Sofia och Caroline som skulle ha det, men Sofia kunde inte så jag fick hoppa in som ersättare. Så jag var alltså inte så förberedd på vad jag skulle göra eller säga men som tur var så var Caroline det. Ännu ett pass som var lyckat!

Jag tog hand om världens finaste Tarok efter all teori och umgicks lite med världens bästa stallfolk. Dock undrar man ju vad Matilda och Millan hade för problem idag, haha :D
Det hela slutade med en dörrkant i huvudet på Tilda och en utelåst och allmänt rädd Tove.
Jag kan bara säga att i stallet har man minsann alltid kul!

Slänger upp en gammal bild på en trött Tarok

Det är 10 dagar sen jag red Hilton sist, känns som om det vore 10 år sen snarare.
Men det jag egentligen ville säga att jag saknar honom så mycket!
10 dagar är inte länge, men för mig är det en evighet.
Jag saknar min pärla, den enda som kan få mig må bra.

Den 21 -22 augusti (fredags - lördags) anordnade vi i US Camping i nya ridhuset.
Vi grillade, lekte leker och bara hade det mysigt.
Vi hade tyvärr otur med vädret. Regnet stod som spön i backen. Men som tur var hann vi grilla och leka lite lekar när det var uppehåll.
Natten var lång och det var svårt att sova. Men det var så underbart mysigt att höra regnet slå mot ridhusets tak och höra alla barn fnissa.
Jag somnade dock tillslut, men vaknade lika snabbt som jag somnade.
 
 


På lördags förmiddagen hjälpte vi till på två lektioner med små barn, och som tack för det fick vi rida.
Jag red ett pass på Tarok, min sköthäst. Jag har bara ridit han en gång innan och han är speciell tycker jag. Jättetrevlig, men speciell. Det krävs verkligen mycket ridning, och eftersom att jag inte var på topp då när jag red honom så kändes det inte så jättebra.

En gammal bild på Tarok och mig

Jag har varken orkat eller hunnit uppdatera någonting här på bloggen.
Jag praoar ju på ORK denna vecka,
puhh, man blir helt slut efter en dag!
Men det är kul ändå, även om jag bara har mockat, fixat hö, fyllt på badkaren och skrittat Tarok,
så är jag nöjd.

Igår red jag Taz på lektion igen,
det gick helt okej.
Vi övade lite på ett dressyrpogram som vi ska rida upp om 3 veckor.
I början så fuskade Taz med att förböja halsen i volterna men på slutet gick det mycket
bättre och jag fick med hela kroppen. Galoppen gick väldigt bra.
Herregud, det är verkligen världens bästa ponny!

Jag har helt slut. Det har varit fullfart hela dagen.
Jag kom till stallet vid halv 10 och så fixade vi lite inför ponnyridingen i stan.
Amanda och jag skrittade dit Corall och Friggan, och så fort vi kom inte till stan kom alla barnen.
Sen har vi ledit runt alla små barn. Dom är så söta när dom blir så glada!

 
 ¨

Jag har stulit bilderna från Maria

Idag är det 2 år sen. 2 hela år. Jag kan knappt tro det. Det är 2 år sen jag stod i stallet och läste annonsen om att det var en som behövde medryttare. Mamma sa på skoj att jag skulle ringa.
Men snabbt som ögat hämtade penna och papper och skrev ner telefonnumret.

Jag tvekade länge på kvällen. Jag vågade inte ringa. Men efter många om och men så tog jag mig i kragen och lyfte luren och slog numret. Nervositeten släppte direkt efter att Catta svarade. Hon berättade att hon inte kunde rida så mycket på grund av sin skada, så hon sa att hon behövde någon som kunde hjälpa till. När hon sa att hennes häst var ett brunt svenskt halvblod, vallack, 1.70cm hög, 6 år och ganska pigg började jag fundera igen. Jag hade bara ridit 1 ½ år och jag var inte jätteerfaren.

Skulle jag klara det?

Men jag bestämde mig för att åka upp och kolla på hästen och prova att rida. Jag hade ju inget att förlora. Jag kanske skulle missa något om jag inte åkte upp?

Och hade jag inte åkt upp till Catta den 18:e februari 2007 hade jag missat något.
När vi kom till stallet den söndagen var jag ganska nervös. Jag hade ingen aning vad det var för ställe vi åkte till. Men när vi klev hur bilen möttes vi av två galna hundar, Tiffy och Axi. Strax därefter kom Catta och Janne och hälsade på oss. Dom visade oss stallet. Och när vi kom in i stallet stod världens vackraste häst i gången.
Catta gjorde i ordning hästen och ledde upp han till ridhuset.
Jag satt upp och började skritta, men han vill så gärna trava hela tiden. Jag skrittade, travade och galopperade lite.
Catta och mina föräldrar bestämde att jag skulle prova att rida han några gånger och om det gick bra skulle jag fortsätta.
Så jag fortsatte att åka upp och rida honom och blev mer och mer kär i honom.
Och än idag åker vi på den kurviga grusvägen till stallet.

Vi har vart med om mycket han och jag.

Både roliga och tråkiga saker.

Avåkningar, skador, hoppträningar, dressyrträningar, ATG besök, uteritter.  
Jag hoppas på att vi får upplev mycket fler grejer tillsammans.
Men trots allt har jag tvivlat på oss ibland. Speciellt när det har gått neråt för oss. Men jag gav inte upp. För att jag vet att vi hör ihop. Det är så det ska vara.

Nu är finaste Björn tillsalu,
så snart skiljs vi åt,
för all framtid.